Sverige i utsatt läge – nu måste politiken ta ansvar

Försvaret måste bli en valfråga

Den 22 mars ska det bli extra val till Riksdagen, det har sittande statsminister Löfvén lovat. De flesta tror att han håller sitt löfte, andra börjar tveka och menar att det inte borde bli något extra val – men att det nog blir av ändå. Den inrikespolitiska situationen har fått dominera nyhetsflödet och den politiska debatten och därmed medias fokusering. Under tiden har situationen i vår omvärld, och inte minst i Östersjöområdet, försämrats ytterligare det senaste halvåret.

Efter nyår lär vi börja få ta del av riksdagspartiernas valprogram. Här är det angeläget att frågan om det svenska försvarets nu- och framtid kommer högt upp. Utifrån situationen i vår omvärld skulle det vara anmärkningsvärt om det inte blir så. Utifrån vår svenska verklighet än mer märkligt.
Alliansregeringen stod för mycket som gjort Sverige bättre, men när det gäller försvaret misslyckades man. Med det extra riksdagsval som ska hållas finns det chans en att slå in på en annan väg. Alliansen kan gå till val på en politik som tillför försvaret de medel som behövs. Inte de som behövs om fem eller tio år utan de som behövs nu och framåt. På samma sätt kan socialdemokraterna, som till stor del är skyldiga till nedläggandet av de flesta militära förbanden som en gång fanns i Sverige, göra verklighet av den försvarspositivism som de demonstrerade under Alliansregeringen. Det gäller att gå från ord till handling. Det gäller att ge försvaret de resurser som behövs i det utsatta läge vi nu befinner oss i.

Stärkandet av det svenska försvaret, tillförseln av de miljarder som behövs kan få en folklig förankring om frågan kommer upp i valet. Om partierna ser ut från sina kanslier och ut i den omvärld som omger oss är det inte svårt att se de hot och den osäkerhet som finns där.

ÖB Sverker Göransson har lämnat försvarsmaktens svar till regeringen inför det fortsatta försvarsbeslutsarbetet. I sitt svar slår ÖB fast att de ekonomiska förutsättningarna inte finns för att nå upp till den ambitionsnivå som Försvarsberedningen föreslagit i sin rapport, varken på lång eller kort sikt. Rapporten börjar dessutom bli gammal. Försvarsberedningen menade i maj att säkerhetsläget hade försämrats i Sveriges närområde och i ”de regioner som påverkar oss”. Sedan dess har läget än mer förvärrats.

Försvaret väljer att prioritera förbandsverksamheten för att skapa tillgänglighet och beredskap. Krigsförband måste täckas upp med personal, övningsverksamheten måste öka och soldaterna måste utrustas. Samtidigt får man inte glömma bort att stora materielinvesteringar har skjutits på framtiden allt för länge. ÖB konstaterar kallt att det ”ekonomiska utrymmet” måste öka.

Enligt försvarsberedningen ska bland annat tio extra Gripenplan köpas in, övningsverksamheten ska öka och det ska satsas på ett nytt luftvärn. Detta är de svenska satsningarna med anledning av omvärldsläget. En i sig ynklig satsning som inte ens når upp till de i sammanhanget låga politiska ambitionerna.

Från försvarsmaktens sida konstateras att vår omvärld är osäker och svår att förutsäga, att Ryssland sänkt tröskeln för att använda militärt våld. Att ryskt beslutsfattande idag inte sker efter ”sedvanliga bedömningsgrunder”.

I ett internt försvarsdokument som Expressen tagit del av konstateras att ”Det går inte att tala om en normalbild då utvecklingen i vårt närområde, och i regioner som påverkar oss, förändras snabbt och i negativ riktning”. Och att man inom försvarsmakten har identifierat var det största hotet kommer ifrån är också tydligt. I de dokument Expressen fått tillgång till kan man läsa: ”Stormaktsambitionerna är tydliga liksom landets bekymmersamma autokratiska utveckling. Rysslands strategiska mål är långsiktiga och regimen accepterar betydande kortsiktiga förluster samt egna påfrestningar för att nå dem”.

I ÖB:s brev till regeringen följer under mellanrubriken ”Omvärldsutvecklingen” endast tio rader. Men de är väldigt tydliga: ”Det säkerhetspolitiska läget har förändrats och försämrats efter händelseutvecklingen i Ukraina och i närområdet. Den långsiktiga omvärldsutvecklingen omfattas av betydande osäkerheter. Det kan konstateras att synen på Rysslands politiska intentioner och därmed även synen på den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet är under förändring. Det går redan nu att indikera tre faktorer som kommer att påverka den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet: den sänkta ryska tröskeln för användande av militärt våld, en ökad militär verksamhet i Östersjöområdet och i närområdets ökade militärstrategiska betydelse.

Försvarsmakten bedömer att hoten i närområdet har ökat. Hoten utgörs i nuläget främst av påverkansoperationer, incidenter och konfrontationer i närområdet. Utvecklingen är svår att förutse och en kontinuerlig uppföljning krävs.”

Detta är klara besked från försvarsmakten som vittnar om den allvarliga situation för det svenska försvaret som nu både regering och opposition måste ta ansvar för. Försvaret behöver skyndsamt ekonomiska medel för personal, materiel, övningar och investeringar. Vi behöver förstärka de marina enheterna, vi behöver fler flygplan än de tio JAS som det beslutats om, vi behöver fler stridsvagnar, vi behöver fler soldater. Vi behöver mer av allt! Och allt behövs tämligen omgående! Sedan får vi aldrig glömma att kvantitet inom detta område också är kvalité.

Det finns försvarspositiva krafter i alla allianspartier och de finns hos socialdemokraterna. Det är nu upp till dessa att påverka så att deras partier lyfter försvarsfrågorna och Sveriges säkerhetspolitiska läge.